Enckelli

2011 känns som ett bra år. Jag vet inte riktigt varför, men det började liksom bra. Jag har en känsla av att det kommer att bli ett grymt år. Och kanske blir det det. Just därför. Självuppfyllande. Postitiv inställning, osv. Intalar jag mig själv att det blir ett bra år, så ser jag väl till att göra det bra. Kan det vara så enkelt?

Oavsett så har det börjat bra för min del. Jag har kommit igång med uppsatsen, fått ett OK från företaget som jag ska skriva det med och jobbar just nu på att skriva ihop ett förslag till skolan och min handledare. Det är alltid klurigt med uppsats. Man börjar i en förvirrad dimma. Förhoppningsvis lättar det och jag ser klarare och klarare för varje steg jag tar. Men förra gången jag skrev en uppsats (kandidaten) så var det först i slutet det verkligen gick upp för mig vad det var jag höll på med. Säkerligen iträffar något liknande den här gången, men då är jag åtminstone medveten om det. Den här gången har jag ytterligare 2 år av studier bakom mig och en uppsjö av vetenskapliga artiklar som jag läst och kan inspireras av. Dessutom är engelskan 10 ggr bättre, minst.

Jag har åkt en massa skidor, som jag älskar och jag har varit nere hos familjen och haft sköna och avkopplande dagar.

Vi är i sluttampen på planeringen av TEDxSSE. Idag träffade jag Christina Jutterström och vi tog en god latte och diskuterade igenom vad hon kan ta upp under hennes presentation under TEDxSSE. Det finns mycket material att ta av, hon har varit en del av mediesverige under en lång tid, har många gånger varit ensam kvinna i ledningen och har många års erfarenhet av att vara chef och att leda förändringar. Det kommer att bli riktigt intressant. Imorgon träffar jag Emma Stenström för att bolla idéer med henne, inför hennes presentation. Det ser jag fram emot!

Sen var det ju det här med Indien. Det har jag redan tjatat om. Men jag kan inte låta bli att känna mig hyfsat exalterad inför resan. Igår började gå igenom en del av det material vi fått skickat till oss i form av bloggar och artiklar. Och jag har på känn att det kan bli spännande och djupa diskussioner. Igår vid middagsbordet började jag berätta om delar av det jag läst och direkt föll vi in i en intressant diskussion, om reinkarnation, hinduism och himmel och helvete och livet och begravningen och andra saker som jag nog inte diskuterat med någon tidigare. Döden är tabubelagd. Vi pratar inte så mycket om det. Och ändå så är det en stor del av livet. Alla kommer att dö. Alla nära berörs oerhört när någon dör. Det är viktigt, det är stort. Men det är tyst om det. Jag ser fram emot att öppna locket i nästa vecka och ventilera mina tankar och känslor kring livet. Och kring döden. Jag ser fram emot att göra det med människor som har en annan bakgrund, en annan kultur och en annan religion än jag. Jag ser fram emot att fortsätta diskussionen när jag kommer hem.