Idag hade jag förmånen att vara moderator när Kairos Future presenterade sin senaste stora ungdomsstudie – Drömsamhället för press och kunder på Fryshuset i Stockholm. Framtidsstudier av det här slaget är otroligt spännande, men siffrorna får liv först när de exemplifieras och förklaras av personer som berättar om sina drömmar och tankar om framtiden. På scen idag var en stor ungdomspanel med 8 ungdomar mellan 16-23 år som alla berättade om sin syn. Jag kan inte låta bli att förundras över de ”vuxnas” fascination över hur ungdomar är, hur de tänker och vad de drömmer om. Samtidigt så kan jag förstå det, det kan ge tydliga indikationer på trender i samhället. Det var mycket frågor från publiken när det började diskuteras om ungas medievanor, såklart, det var ju flera pressrepresentanter på plats och det har ju skett en tydlig förändring i hur vi kommunicerar idag.
Den andra stora diskussionen gällde integration. Tillsammans med representanter från polisen, Svenskt Näringsliv, Intergrationsdepartementet och från Kista-Rinkeby hade vi en diskussion kring svenskhet och skolans roll i att uppmumntra och stödja. Frågan om varför man egentligen diskuterar begrepp som svensk dök upp, och jag tycker det är en väldigt befogad fråga. Vad spelar det för roll, egentligen? Sverige som nation är ju ändå en konstruktion. Vad är en stat? Varför är det överhuvudtaget viktigt?
Igår kväll hade vi ett politiskt homeparty hemma i lägenheten. Elisabeth Thand Ringqvist kandiderar till riksdagen och vi hade bjudit in vänner på middag för att prata politik. Det var verkligen intressant att prata politik, och faktum är att det inte speciellt ofta som jag sitter med vänner och diskuterar det. Det var roligt att få göra det, och så klart kul att få höra hur Elisabeth ser på olika frågor. Lite senare på kvällen gled diskussionen över på annat, om livet, om förväntningar om karriär och om världen. Och då tangerade vi det, frågan om Sverige som stat kontra världen och vad är det som är viktigt inom politiken. Är det per definition viktigt att det går bra för Sverige? Varför är det i så fall det viktigt? Och borde man inte istället ha antingen ett mer personligt perspektiv (som vi konstaterade att väldigt många människor har) eller ett ännu större perspektiv, ett världsperspektiv?
Jag tror inte att vi direkt landade i någonting, men det var härligt och befriande att ohämmat diskutera stora, viktiga och svåra frågor med sina vänner.
