Det är den 8e mars och en ovanligt lämplig dag att snacka jämställdhet och feminism. Jag pratar gärna om det annars också, men tänkte att det kan vara en bra dag att göra lite statements. Först och främst. Självklart är jag feminist. Det finns en del personer som rynkar på näsan och säger att det är ju för jämställdhet och så, men nej några feminister är de inte. I deras ögon, gissar jag, är det röda fanor och radikala vänsterfeminister som symboliserar feminister. I mitt huvud finns en klassisk definition jag lärde mig näg jag pluggade genusvetenskap för flera år sen, feminism är att inse att det finns olikheter mellan könen i samhället och en vilja att göra något åt det. Check, jag kan stå för varendra stavelse.
Men jag kommer verkligen inte rösta på feministiskt initiativ (FI). Jag diggar Gudryn Schyman på många sätt och älskar att hon finns inom den annars så gråa trista svenska politiken. Hon behövs för jämställdhetdebatten och säger saker som vi alla behöver höra men ingen annan säger. Men FI som parti kommer givetvis aldrig att fungera. Det finns nämligen ingenting som kan hålla samman feminister från alla håll och kanter. Feminism som sådant är alldeles för vagt för att vara kittet i ett parti. För det första är det ett gigantiskt hav mellan likarts- och särartsfeminister. För det andra är det ett gigantiskt ideologiskt glapp mellan radikala femister och liberala femister. Dessutom så finns en uppsjö av andra riktningar inom femismen, där kanske Queerfeminismen är den som är mest drivande idag. Även om målet är det samma; ett jämställt samhälle så ser vägen dit vädligt olika ut. Och då snackar vi ändå partiets huvudfråga. Hur ser det ut med resten av frågorna på den politiska agendan? Vågar inte ens tänka på det. Kort och gott, att vi vill ha ett jämställt samhälle är inte en tillräckligt stark fråga för att bilda ett parti. Enligt mig så borde ett parti ha liknande ideologiska uppfattningar om hur samhället ska se ut, jag undrar om denna gemensamma syn finns hos FI? Jag tvivlar, men på samma gång tycker jag att det är gött att FI finns och sätter lite eld i baken på de etablerade partierna i just jämställdhetfrågor.
Kvotering. Hett ämne. Ska man kvotera kvinnor in i styrelser? Jag ska vara helt ärlig, jag tycker det här är skitsvårt. Det är lätt att hitta argument både för och emot. I Norge har det varit lag att kvotera ett tag. Ja, det har blivit mer jämställda styrelser, men det har också lett till att kvinnor som var tilltänkta på ledande operativa positioner istället hamnat i styrelserummen. Så är det bättre att en kvinna sitter i styrelsen än att vara vd? Och vad händer med de kvinnor som är inkvoterade? Får man en stämpel på sig? (Inte riktigt lika erfaren och intelligent som resten av gänget, kom in via kvinnofilen). Oskönt att ha en sådan stämpel på sig, helt klart. Men, ingenting händer ju. Det står ju stilla. Gubbväldet sitter ju kvar. Så, kan det vara så att kvotering är den enda lösningen? Kanske. Å andra sidan, vem är staten att bestämma över privata företag som ägs och drivs av individer? I långa loppet tror jag dock att för företagets bästa så är det sjukt dumt att inte låta intelligenta och erfarna kvinnor vara med och bestämma. Det borde ju ligga i företagens eget intresse att ta in kvinnornas perspektiv, om inte annat för att de är en stark köpgrupp. Och nej, Mats Qviberg, det handlar inte om att kvinnor tycker det verkar lite kuuul att få vara med i styrelser. Det handlar om makt och det handlar om pengar. Och det handlar om att förändra strukturer i samhället.
Delad föräldrarförsäkring. Om möjligt ännu svårare att ta ställning till än kvotering (min stora ambivalens är ett av skälen till jag aldrig skulle lyckas som politiker). För mig, i mitt liv, i vårt liv så är det en självklarhet att dela lika, mest för att det är rättvist för båda och något vi båda vill. MEN, jag är inte gravid, jag har inga barn och vi är långt ifrån verkligheten. Lätt att säga nu, både jag och min pojkvän är studenter och tjänar lika lite. Men jag tror att bland mina vänner i min umängeskrets av studenter så kommer det bli hyfsat enkelt och kanske också självklart att dela lika. Så för min egen del är jag självklart för. Men återigen så vet i katten och jag är för att staten ska ta ett sådant beslut. Hur ser det ut i andra familjer? Där mannen kanske är den enda som faktiskt har ett jobb, och inte tjänar speciellt mycket pengar. Hur påverkar en sådan lag den familjen? Det kommer ju bli kaos. För personer som tjänar mycket pengar är det här ett mindre problem är för personer som tjänar lite. Ska den införas så måste det ju finnas undantag, man kan inte tvinga mannen vara hemma om kvinnan är arbetslös. Å andra sidan kanske det återigen är vad som krävs för att få till en verklig förändring.
Lön och karriär. Om man får tro den allmäna diskursen så hänger detta nära samman med ovanstående fråga. Kvinnor och män tjänar ungefär lika mycket, tills kidsen kommer. Då stannar kvinnors karriär av, medan männen fortsätter höja lönen och gå mot mer ledande positioner. Så, receptet lär ju vara att dela på föräldraledigheten. Men jag tror inte det är hela lösningen. Jag tror svaret till lika lön och lika karriärmöjligheter ligger hos kvinnor själva. Japp. Vilka skriker högst över att Birgitta Ohlsson bara planerar vara hemma en månad med sitt barn? Kvinnor. Vilka ger andra kvinnor mest dåligt samvete för att de ”är hemma för lite” just det andra kvinnor. Och om någon kvinna nu lyckas med att få en högre position, högre lön och mer makt – då kan hon inte förvänta sig sköna ryggdunkningar som männen, nej det blir skitsnack bakom ryggen och avundsjuka. Kom igen brudar. Vi kan inte ena stunden böla över orättvisor och andra stunder titta snett på de kvinnor som faktiskt går i bräschen för förändring. Det går liksom inte ihop. Jag och en del coola brudar jag pluggar med har gjort en pakt. Vi ska alltid pusha och stötta varandra. No more avundsjuka – det är mitt vinnande koncept eller recept eller kalla det vad ni vill.
Nej, nu ska jag återgå till mitt tentaplugg, se till att bli sjuk grym, göra karriär och tjäna sjukt mycket pengar. Heja mig, heja resten av kvinnorna. Nu kör vi!
Uppdaterad; För er som vill läsa mer om och av kvinnor idag, Sjumilakliv har tagit initiativ till en bloggstafett där bloggare varje timme idag publicerar sina inlägg på temat Internationella Kvinnodagen. Mymlan har också samlat många rekommendationer.
