Idag damp boken ner i min brevlåda, Askungar av Kristina Ohlsson. Jag är pepp. Det ska bli spännande att läsa den och verkligen spännande att ta del av andras tankar, perspektiv och åsikter om den.
Mitt första intryck av boken är att jag tycker den är fin. Inte cool, häftigt, vacker eller så, utan fin. Omslaget alltså.
Idag kom jag också över Micael Dahléns blogg, Nextopia, vet inte varför jag inte varit inne där förut faktiskt. Han är ju ändå professor på min skola och man kan ju tycka att jag borde läst bloggen tidigare. Nu ska jag i alla fall börja göra det, och jag länkar till den här på min sida så att ni också kan göra det.
Vad Nextopia handlar om får ni läsa hos och av honom, i kort är det att vi konsumerar allt snabbare ibland redan innan vi faktiskt rent fysiskt konsumerar det. I hans senaste bloggpost tar han ett exempel som jag tidigare illustrerat i mitt inlägg om Hyperrealitet, konserterna. Vi röjer inte längre, vi är fullt upptagna med att filma och spela in på våra mobiler. Fullt upptagna med att skapa en bild av världen i stället för att leva den.
Och detta fenomen ser jag överallt. Hela tiden. Inte minst på fester. När det för en gångs skull är en fest utan 15 olika kameror är det befriande. Allt som oftast är det ett par ihärdiga fotografer som dokumenterar allt man gör för att sedan publicera på facebook eller liknande. Vad hände med att bara röja hejdlöst och leva i nuet? Det är klart som korvspad att festerna blir en gnutta tråkigare om alla vet att de är taggade på måndag.
Jag såg en fantastiskt komisk bild som jag tyckte illustrerade just detta fenomen i en kompis kompis fotoalbum på fb. Men jag kände att jag inte kunde publicera den här, så jag beskriver i ord (det är väl ändå bättre?). OK. Det är ett festalbum, som vilket som helst. Som vanligt alldeles för många suddiga bilder som inte borde vara där, inte borde publiceras, men som personen i fråga ändå väljer att visa för hela världen. Det handlar inte om att bilderna nödvändigtvis är pinsamma eller så, nej, mer att de är suddiga och dåliga och inte har något som helst gemensamt med termen en bra bild.
En av bilderna är på en tjej och hennes vän (av makeupen och uttrycket att döma ser det ut att vara hyfsat sent på kvällen). De sitter på en stol. Med ena handen håller hon upp en digitalkamera. Och så fotar hon sig själv och sin vän. Och de ler stort rätt in i tjejens kamera. Detta är alltså fångat av en tredje person som fotar tjejen som fotar sig själv och sin kompis. Årets fb-bild enligt min mening. Med motiveringen: En bild som så klockrent fångar den tid vi lever i. Där bilden av verkligheten är viktigare än verkligheten själv.
Nej, jag röstar för FFF, FotoFria Fester.
Uppdaterad, med lite perspektiv på detta inlägg vill jag göra följande två tillägg: 1) de riktigt coola skiter i att de taggas och festar på ändå, med devisen syns man inte så finns man inte. 2) om alla slutar tagga och lägga upp foton får jag ett tråkigare liv när jag inte längre kan spana in folks liv i fotoformat, inom alla (iaf mig) bor en stalker.
