Enckelli

Spenderar dagarna på ett kontor i en ny stad och i ett nytt land och gillar det. Den mesta av tiden går just nu åt att samla data till min masteruppsats och jag träffar mycket människor och får chans att prata kommunikation, webben och storföretagets utmaningar. Dessutom spenderar jag mycket tid med att läsa artiklar och undersökningar och jag gillar’t. För det mesta. Skulle ni frågat mig igår så skulle jag snarare säga att jag hatar det, att jag inte kommer någonstans och att jag inte fattar vad jag håller på med. Folk säger att det är del av processen. Att det är svårt. Det ska vara svårt. Och ja, det är klurigt och det är svårt. Men det är rätt gött att få använda hjärnan lite (ja ni fattar, det är ju inte så att jag inte använder den annars, även om man kankse kan få för sig det, det är mer att jag använder den extra mycket nu, mest för att jag klurar och funderar…jaja). Idag har jag bland annat läst en intressant artikel om information overload (och sorry den är inte publicerad så det blir ingen länk). Och appropå information overload så är det vad många säger sig vara rädda för, när det gäller att öka deras personliga användning av sociala medier, att de redan har så mycket mejl, så att de helt enkelt skulle drukna i informationen. Skillnaden mellan exempelvis mejl och twitter, är att mejlen är adresserade mig och att jag förväntas läsa och agera det som kommer till min brevlåda. I twitter är det lite mer som att gå på stan och strosa och kika i skyltfönster. Dyker det upp något som ser trevligt ut, kan man gå in och spendera mer tid. Men det viktigaste år att det inte är något måste.

Så trots att jag just nu är dränkt i vetenskapliga artiklar och egentligen är rätt trött på att läsa på skärmen så tog jag min sedvanliga tur bland skyltfönstrena på twitter och föll, kanske föga förvånande, för en post om att och hur PR-folk förstör sociala medier. Jag håller med i stora delar av vad som sägs. Att det gäller att ha kunskaper, inte bara om PR, utan också om företagande, HR, kundtjänst osv. Det har jag dessutom skrivit om förut, typ, fast med lite annan vinkel. Istället för att hacka på PR-folk så valde jag att hacka lite på webbnissarna. Skillnaden är marginell. Oavsett spetskunskap så kräver ett företags närvaro i sociala medier att du förstår kunder och företagande, snarare än hur man bygger kampanjer eller tekniska verktyg för att genomföra kampanjer.

Men min poäng, och mitt val av rubrik – det är ju feltänkt. Det pratas mycket om kampanjer hit och dit och ROI och klick och framgångar. Som jag ser det, och jag är säkert inte ensam men argumentera gärna emot om ni inte delar mina åsikter, handlar inte dessa populära sociala medier om ytterligare en kampanjkanal. Det handlar om en kommunikationskanal. Och även om det sagts oändligt många gånger att det handlar om två-vägskommunikation och att det fina i kråksången är demokratiseringen och att alla kommer till tals, så har fortfarande väldigt många människor kvar kampanjglasögonen. Släpp dem. Vad händer då?

Vad händer om det inte är en social media coordinator/director/nisse som sitter och styr företagets digitala närvaro, utan personerna som faktiskt arbetar i företaget. De anställda. Som en naturlig del av deras arbetsdag. Om kommunikationen ska vara på lika villkor, ska den väl vara det från bådas perspektiv? Inte bara ett kommunikationsproffs vs. kund utan människor emellan. Människor som letar info, vill veta något ska kunna träffa andra människor som har svaren.

Det är klart att det används som vilken annan kommunikationskanal som helst idag, men det pratas mindre om det. Vissa säger vaddå ROI, mäter ni telefonsamtalen eller? Och jag är beredd att hålla med, båda. ROI är viktigt, sluta göra saker som bara kostar och inte generera intäkter/kostnadsbesparingar/andra värden till företaget, det håller inte att testa lite grann. Den tiden är förbi. Allt som görs i ett företagande borde vara värdeskapande på ett eller annat sätt, det är liksom hela poängen, att producera värde. Men, å andra sidan, sluta se användningen av sociala medier som en kampanj och låt kommunikationsverktygen (som det ju faktiskt är) användas där efter.

Det är kampanjperspektivet som representerar feltänket för mig. Det handlar inte om att några stycken ska ratta företagets röst och image. Jag tror (och jag har förhoppningsvis belägg inom en snar framtid) att den stora vinsten med just sociala medier är att det är flera kommunikationskanaler som också kan och bör användas som just kommunikationskanaler, liksom mail, telefonsamtal och personliga möten. Potentiellt värde som skapas kan vara att arbetet utförs mer effektivt, att rätt personer kan fås tag i snabbare, att informationen når rätt, snarare än att svämma över. Tänk om alla otaliga FYI-mail istället skulle vara små skyltfönster som du själv valde om du ville titta närmre på eller inte.

Så, istället för att klaga på att PR-folk inte fattar hela grejen med sociala medier, kanske man bör ifrågasätta om någon överhuvudtaget kan förstå allt ett företag gör, och om man inte ska kasta all typ av styrning och koordinering i någon papperskorg någonstans och låta de som kan det de gör bäst komma till tals, och låta de lyssna. Om de vill. För av samma anledning som telefonisternas roll rann ut i sanden med ny teknik så ser jag ingen anledning till att nutidens telefonister ska sitta och höka över twitterflöden och facebooksidor. Låt var och en sköta sin egen kommunikation. För det behövs varken utbildning inom företagande, PR eller reklam. Det räcker med att kunna sitt jobb som man är anställd för att uträtta.