Arkiv | Vardag RSS feed for this section

2012

25 Jan

Nu för tiden använder jag oftare än vanligt orden bygga och skala. Det betyder ungefär ”ta tag i skiten” och ”effektivisera den”. Det är såna ord man får lära sig när man jobbar på start-up. Andra saker man får lära sig är att våga ta beslut och stå för dem. Och våga lita på sig själv. För ingen annan vet mer än du och ingen annan kommer att lösa saker och ting. Det passar mig som handen i handsken. Faktum är att det mesta av det jag håller på med just nu passar mig som handen i handsken. Det känns bra.

Jag läser mängder av intressanta grejer varje dag. Ikväll läste jag till exempel om hur mode-varumärken använder sig av Instagrams API i sin markandskommunikation. Det är intressant.

Det var väl allt för nu. Jag ville mest bryta tystnaden.

Kvinnorna på sjätte våningen

25 Aug

Lite halv skitnödigt och pretantiöst har jag hållit tyst i flera månader. Mest för att jag inte haft något vettigt att skriva. Jag fnulade på ett inlägg för några veckor sedan. Om fascinerande PR och reklam. På 1700-talet. Men jag återkommer till det någon gång, kanske. För ikväll var det återigen dags att damma av den delen av hjärnan som arbetar med språkinlärning. Fransk sådan. Förra hösten gjorde jag ett rätt bra försök, om jag får säga det själv, med att utöka mina franskakunskaper. Förutom affärsfranska-lektioner på Handels så försökte jag se en hel del film där det primärt talades – just det franska. Vad ledde det till? Förutom en snygg bokstav i betygsdokumentet så gjorde jag en servitör mäkta förvånad i Paris. Han kunde ju verkligen INTE förstå att jag inte var från Frankrike, med den franskan. Det var dag tre av tre i Paris den gången och jag sa nog vartannat ord fel i meningen: ”Un coca, s’il vous plaît”. Charmerande, drickssugna fransmän till trots så ledde väl föregående höst till att franskan steg från bedrövlig till snäppet strax ovanför, och jag fick se en hel del fransk film. Så också ikväll.

Ikväll var det dags för Kvinnorna på Sjätte Våningen, som skrivits och regisserats av Philippe Le Guay. Jag tyckte om den. Den väckte en hoppfullhet och en livslust. Ett sug efter att bara leva livet och klättra ur alltför tajt sittande dräkter och kostymer. Den var på ett sätt befriande. Dessutom gillar jag humorn och det kärleksfulla. Den spräcker barriärer och lämnar kvar ett leende på läpparna. Kanske en och annan tanke dröjer sig kvar, men den är snarare rolig än djup och verkar heller inte ha några större ambitioner att vara varken svår eller kritisk. Politiska budskap presenteras utan krångligheter. På ett skönt sätt.

Bonsoir.

Talkshow med di gamle

22 Maj

Jag tänker så här. Historien upprepar sig. Gamla människor är kloka och visa. Folk som varit med förr kan vara bra att lyssna på och så vidare. Och så vidare.

Jag tänker så här. Några fotöljer, bra belysing, bra ljudupptagning. Jag i ena fotöljen. Min farmor i den andra. Eventuellt några fler krutdamer, så att det liksom bildas en panel. Eventuellt endast farmor så att det liksom bildas någon form av intervjusituation.

Jag tänker så här: Några intressanta, relevanta och smaskiga ämnen att avhandla. Eventuellt en Dry Martini eller två till farmor. Någon filmar. Och lägger ut det på nätet. Så att andra människor kan se och ta del av dessa äldre människors historier, tips, råd och livsöden.

Jag tänker så här: Det finns galet många livscoacher, karriärstrateger och vad-det-nu-vara-konsulter som säkert gör ett bra jobb, men det kan finnas andra som gör det minst lika bra. De bästa livscoacherna borde ju vara de som tränat mest, och lagt ner mest tid på att leva? Alltså, typ farmor och hennes polare. Jag tänker att vi kan ha ett litet livscoachprogram. Jag och farmor. Jag är till exempel säker på att hon inte skulle ducka med att berätta en och annan sanning. Eller som hon sa till min kusin när hon gjort slut med killen; ”Bra att du gjorde slut nu så slipper du att bli lämnad när du är 50″.

Så tänker jag.

Högre utbildning – nästa bubbla?

13 Apr

Appropå högre utbildning. Den här bloggposten är en intressant läsning om utbildning och entreprenörskap. Det är Peter Thiel (en av grundarna till PayPal) som resonerar kring utbildning, att det bara är tillgängligt för ett fåtal och att  högre utbildning är övervärderat i USA. Som han beskriver i sin bloggpost, att ifrågasätta utbildning är som att berätta att jultomten inte finns på riktigt. Jag tror dock stenhårt på att utbilding är grymt, men långt ifrån alla utbildningar är bra. Det känns absolut relevant att ifrågasätta vissa utbildningar och framförallt kanske den allmäna utbildningshetsen, högre utbildning kanske inte den bästa vägen för alla. Men för många är det och för många ger det möjligheter som annars inte skulle finnas på kartan. För andra leder det till fem års studieskulder och inte så mycket mer än det.

Bra start på nya året

11 Jan

2011 känns som ett bra år. Jag vet inte riktigt varför, men det började liksom bra. Jag har en känsla av att det kommer att bli ett grymt år. Och kanske blir det det. Just därför. Självuppfyllande. Postitiv inställning, osv. Intalar jag mig själv att det blir ett bra år, så ser jag väl till att göra det bra. Kan det vara så enkelt?

Oavsett så har det börjat bra för min del. Jag har kommit igång med uppsatsen, fått ett OK från företaget som jag ska skriva det med och jobbar just nu på att skriva ihop ett förslag till skolan och min handledare. Det är alltid klurigt med uppsats. Man börjar i en förvirrad dimma. Förhoppningsvis lättar det och jag ser klarare och klarare för varje steg jag tar. Men förra gången jag skrev en uppsats (kandidaten) så var det först i slutet det verkligen gick upp för mig vad det var jag höll på med. Säkerligen iträffar något liknande den här gången, men då är jag åtminstone medveten om det. Den här gången har jag ytterligare 2 år av studier bakom mig och en uppsjö av vetenskapliga artiklar som jag läst och kan inspireras av. Dessutom är engelskan 10 ggr bättre, minst.

Jag har åkt en massa skidor, som jag älskar och jag har varit nere hos familjen och haft sköna och avkopplande dagar.

Vi är i sluttampen på planeringen av TEDxSSE. Idag träffade jag Christina Jutterström och vi tog en god latte och diskuterade igenom vad hon kan ta upp under hennes presentation under TEDxSSE. Det finns mycket material att ta av, hon har varit en del av mediesverige under en lång tid, har många gånger varit ensam kvinna i ledningen och har många års erfarenhet av att vara chef och att leda förändringar. Det kommer att bli riktigt intressant. Imorgon träffar jag Emma Stenström för att bolla idéer med henne, inför hennes presentation. Det ser jag fram emot!

Sen var det ju det här med Indien. Det har jag redan tjatat om. Men jag kan inte låta bli att känna mig hyfsat exalterad inför resan. Igår började gå igenom en del av det material vi fått skickat till oss i form av bloggar och artiklar. Och jag har på känn att det kan bli spännande och djupa diskussioner. Igår vid middagsbordet började jag berätta om delar av det jag läst och direkt föll vi in i en intressant diskussion, om reinkarnation, hinduism och himmel och helvete och livet och begravningen och andra saker som jag nog inte diskuterat med någon tidigare. Döden är tabubelagd. Vi pratar inte så mycket om det. Och ändå så är det en stor del av livet. Alla kommer att dö. Alla nära berörs oerhört när någon dör. Det är viktigt, det är stort. Men det är tyst om det. Jag ser fram emot att öppna locket i nästa vecka och ventilera mina tankar och känslor kring livet. Och kring döden. Jag ser fram emot att göra det med människor som har en annan bakgrund, en annan kultur och en annan religion än jag. Jag ser fram emot att fortsätta diskussionen när jag kommer hem.

Vilovecka

19 Dec

Efter intensiva sista veckor på terminen har jag nu kommit hem till Blekinge och uppnått fullständigt lugn. Sov ut i morse och sedan åkte vi ut till längdsskidspåren och körde drygt en mil och därefter en underbar bastu. Vi åkte skidor i fina Karlsnäsgården i Ronneby. Fina spår och underbart landskap. Och så en trevlig gubbe som hyr ut och vallar skidor. Riktigt bra ställe!

Jag erkänner, jag tar tillbaka allt ont jag tidigare skrivit om snö. Snö är fullständigt underbart. Det ger lugn, man kan åka skidor på det och det är vackert. Dessutom gör det dagarna ljusare! Den enda gången när jag inte gillar snö är när man är i centrala Sthlm och den smälter och det blir 2 decimeter slask. Då ogillar jag snö. Skarpt. Men nu. Ute i skogen och i naturen är det bara helt fantastiskt. Jag älskar snö. Japp, jag har ändrat mig på den fronten. Jag älskar faktiskt snö. Tidigare brukade jag hata vintern i största allmänhet. Men när det är snö och liksom riktig vinter – då är det riktigt härligt. Som idag. Solen sjönk långsamt ner bakom backrönet och i skogen var det bara tystnad. Total tystnad.

Nu ser jag fram emot några dagar på min favoritplats på jorden för att mest ta det lugnt. Jag ska lägga lite energi på att skissa på mitt research proposal inför uppsatsen som drar igång i Januari. Dags att sjunka ner med lite artiklar, en kopp te och läsa och skissa. Fundera på teorier och vinklar och tidsplanering. Det är inte speciellt mycket tid, i början av april ska 80% av uppsatsen vara klar. Hur man nu mäter det?

Och så ska jag hinna läsa lite bok också. Pappa kom hem från bokhandeln igår med…Igelkottens elegans!

Tentavecka

14 Dec

Spenderar dagarna med näsan i artiklar och böcker. Tentorna är här.

Idag har vi projektrapporten i CSR. Vi har tittat närmre på SRI fonder, socially responsible investment. Bland annat har vi pratat med en fondförvaltare för etiska fonder på SEB och en analytiker på GES investment services. Det är ett väldigt intressant område. Speciellt när man relaterar det till potentiell påverkan. Som investerare (eller som ansvarig för andra personers investeringar) har man så klart en kraft att påverka företagen. Vilket också vår respondent på SEB gör. Hon pratar med ledningar, investerar i företag som satsar mycket på CSR och bojkottar andra. Det som är intressant är ju att det är ett väldigt komplex område. Det är varken svart eller vitt, och var ska egentligen gränsen dras? Vad är etiskt? Vad är en etisk fond?

Det finns lite olika metoder att använda, de vanligaste är positiv och negativ screening. Inom positiv så tittar man på vilka företag som bäst arbetar med socialt ansvarstagande och miljö och väljer att investera i dem. Inom negativ så väljer men helt enkelt bort de som är ”dåliga” enligt vissa kriterier, exempelvis kan hela industrier som tobak, alkohol, vapen etc väljas bort här. Problemet är att väldigt många företag har produkter som används i krigsföring, och var ska då gränsen dras?

Över tid så har det gjorts många jämförelser på hur SRI fonder presterar gentemot traditionella, vanliga fonder. Inga har kunnat visa på att SRI fonder presterar sämre än genomsnittet, tvärtom har det vissa undersökningar visat att de på lång sikt kan prestera bättre.

Vart har du dina pengar?

Igelkotten – Le hérisson

20 Nov

Min franska filmhöst fortsätter. Ikväll var det dags för ”Igelkotten” – Le Hérisson. Korta versionen: Den bästa filmen hittills i höst.

Långa versionen:

Igelkotten är ”fritt inspirerad” av Muriel Barbeys roman ”Igelkottens elegans”. Och trots att ordet elegans av någon anledning fallit bort ur titeln är det precis vad filmen är. Elegant. Jag tycker att den på ett elegant sätt fångar människorna, fördomarna och rädslorna i filmen. Den är elegant i sitt ärliga sätt att beskriva och iaktta det vackra.

Filmen är också lugn, men samtidigt intensiv. Den är långsam och det ges gott om utrymme för eftertanke för oss i publiken. Den är vacker och sorglig på samma gång. Och den är bestämd i sitt berättande. Ramarna sätts i första scenen och vi anar vad vi har framför oss. En intelligent 11-årig flickas iakttagelser. Iakttagelser av vuxenvärlden som hon aldrig vill bli en del av. Hon iakttar hennes något trasiga och rika familj och hon iakttar portvakten i huset. Hon iakttar klasskillnader och beteenden och livet i övrigt.

”Igelkotten” berörde mig. Den fick mig att andas något lugnare och stanna till och känna efter. Den fick mig att börja gråta. Andra halvan av filmen satt jag och grät, lugnt, stilla och konstant. Egentligen är filmen inte speciellt sorglig i sig. Jag tror snarare jag grät för att den var lycklig.

Jag slås av fransmännens fascination av kultur, historia och litteratur. I alla filmer jag sett är dessa ämnen alltid närvarande. Citat, hänvisningar och personer som är försjukna i kulturens värld. Så också denna gång. Dessutom så älskar jag att det är komplexa och komplicerade människor som poträtteras, i motsats till amerikanska filmers tvådimensionella motsvarigheter. Om amerikanska filmer presenterar en ful person, är personen ful. I den här filmen presenteras en djup, kunnig, sorglig kvinna med dåligt självförtorende. Hon beskriver sig själv som ful, men det är långt ifrån hennes enda egenskap som lyfts fram i filmen.

Jag tycker att ”Igelkotten” är riktigt bra. Den är sevärd. Nu vill jag läsa boken. Som vanligt ska boken vara bättre än filmen och det bästa med en bok är att den finns med under en längre tid. En bok kan man pausa. Man kan dra ut på läsningen precis hur länge man vill och på så sätt stanna kvar i världen den beskriver.

Det får bli julboken.

Facebook gör det roligare att fylla år

3 Nov

Igår fyllde jag 25! Halvvägs till femtio och närmre 30 än 20 och allt var det brukar heta. Jag är grymt nöjd med min ålder. Det har jag alltid varit. Jag har aldrig velat vara äldre eller yngre än vad jag varit. Smart. Och det gäller än. Förhoppningsvis förblir det så livet ut, det känns ju fruktansvärt knäckande att vara missnöjd med sin ålder, det går ju inte att göra något åt! Nej, jag har alltid känt mig lagom gammal. Inte för ung, inte för gammal. Min ålder har alltid passat min livsfas väldigt bra. Fiffigt värre.

Igår kom kärleksboosten! Alla sms, telefonsamtal och facebook meddelande och inlägg, vilken grej.

En dag som igår blir jag påmind om hur många fina vänner jag har. Tack. Ni är underbara! Jag är otroligt glad över att få vara er vän och ödmjuk att få ha er som vänner.

Känner mig väldigt lyckligt lottad, som har så många fina människor runt omkring mig, det gäller inte minst min sambo och min familj.

Kram och kärlek till er alla!

Teatersmedjan 20 år

1 Nov

Under många år var Lokstallarna i Karlshamn mitt andra hem. Det var där vi höll till. Vi på Teatersmedjan. Teatersmedjan är en av landets största amatörteaterföreningar och där har jag både spelat själv, varit ledare och producerat. I år firar föreningen 20 år och har i samband med det tagit fram en väldigt fin bok där de flesta texterna skrivits av redaktören Leila Rudelius och Brita Elmers och Nina Olsson. Att bläddra i boken är fantastiskt. Det är helt otroligt hur mycket som har hunnits med och jag som trodde att jag visste allt, märkte snabbt att det fanns så mycket mer.

Kanske är det nostalgi och att man själv är färgad av sina positiva minnen, men jag tror faktiskt att det Teatersmedjan är och står för är någonting riktigt unikt.

Jag hoppas och tror på ytterligare framgångsrika 20 år för föreningen!

← Äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.