Arkiv | Marknadsföring RSS feed for this section

Spotify på f8 visar värdet av nätverk

26 Sep

En av marknadsföringens mest kända gurur är Michael Porter. Han står bakom flera kända teorier, bland andra 5 forces och den klassiska value chain. Value chain, eller värdekedjan utgår från ett produktbaserat företag som köper in råvara, processar den och således adderar värde och därefter säljer produkten till ett högre pris än vad råvaran kostade. Företagets existens berättigas genom att det hela tiden adderar värde. Företagets olika delar finns till för att liksom företaget i stort, addera värde. När det var poppis att outsourca till höger och vänster för ett par år sedan, låg just teorier kring the value chain till grund för mycket av resonemanget. Vi tittar på vilka delar inom värdekedjan vi gör bra, vilka som är våra nyckelkompetenser och så fokuserar vi på just dessa delar. Resterande verksamhet lades ut på andra.

Mycket förenklat så är detta Porters perspektiv. Men det finns såklart andra teorier om strategier. För några år sedan blev det alltmer populärt att prata om nätverk och hur företagen inte bara skapade värde individuellt utan också i kontakten med andra företag. Framförallt betonades vikten av att företag behöver samarbeta för att gemensamt skapa värde. Norrman och Ramírez som (i mina böcker) står som avsändare till nästa teori i ämnet, value constellation, menar dessutom att värdeskapandet även sker i kontakten med kunderna.

Alltså, istället för att blint titta på hur värde skapas inuti ett företag förespråkar teorier kring value constellation att värde skapas i större nätverk. Företag A skapar värde genom att samarbeta med sina leverantörer, kanske kan de gemsamt ta fram nya produkter och tillvägagångssätt som gynnar de båda? Genom att dessutom låta kunderna göra en del av jobbet kan även dessa bidra med annan typ av värde än bara pengar vid en transaktion. Som ett välkänt exempel dras IKEA där kunderna själva utgör assembly linen och monterar ihop sina platta paket. I det här fallet köper kunden en produkt och bidrar med pengar till företaget, men den färdigställer också produkten och bidrar också med arbetskraft (resurser). Värdet skapas också i kontakten med andra företag och i kontakten med kunderna, utanför företagets fyra väggar.

Att ett företag under sin alldeles egna konferens väljer att kliva upp på scenen med flera andra företag tycker jag är ett tydligt exempel på hur value constellation fungerar i praktiken. Facebook låter andra företag och utvecklare producera program som bygger på Facebook och som används i anslutning till det. Genom att vara en plattform och en central del i ett ekosystem befäster Facebook sin position. Att så tydligt öppna upp för- och bjuda in andra aktörer till sitt eget territorium visar också vikten av att samarbeta med andra, även för den som är störst. Företag idag är inga solo-spelare. De flesta mår bäst av att spela i lag tillsammans med andra. Allra helst tillsammans med kunderna, där kunderna kan involveras på en bra mycket djupare nivå än klassiska ekonomiska transaktioner.

Om 1990 och 2000 talets företagsledare bekymrade sig över vilka områden de var bäst på och vilka som skulle outsourcas till andra aktörer är min högst ovetenskapliga iakttagelse att dagens dito kliar sina huvuden för att komma underfund med hur de blir den mest centrala aktören i ett värdeskapande nätverk. Genom att vara aktören som andra företag blir/är beroende av kan företag säkerställa positioner och dra nytta av andras affärer. Facebook har lyckats med just detta. Är det något Facebook är och troligtvis kommer att vara i en ännu större utsträckning framöver så är det en central roll i det stora ekosystem av värdeskapande företag, kunder och användare. Facebook ligger så nära kunderna ett företag kan komma (hittills) och drar nytta av alla de mängder av företag som vill komma i kontakt med kunderna. De har intagit en drömposition och varje företag måste gå förbi grindvaktaren Facebook på deras väg mot slutkunden. Facebook tar med all rätt ut sin grindavgigt, inte bara mot annonsörer utan också indirekt mot alla de företag (media etc) som hjälper nätverket att skapa ett relevant innehåll och hålla igång motorerna. De innehar en strategisk position som heter duga, men tar fortfarande upp andra företag på scenen och visar öppet att företagande idag är långt ifrån en solosport.

Marknadsföringmiss gällande marknadsföring

5 Sep

I en diskussion om marknadsföring under en kvällspromenad slog det mig att ironiskt nog har marknadsföringen helt missat att marknadsföra sig själv, kanske för att de båda orden är så lika. Alltför ofta stöter jag på personer som tror att marknadsföring = reklam. Men marknadsföring är inte ens samma sak som att marknadsföra.

Så vad är då marknadsföring? Givetvis finns det inget enkelt svar på den frågan och inom akademien finns det såklart flera perspektiv och teorier kring just marknadsföring,några  mer traditionella och andra mer utmanande och nytänkande. Att summera och klargöra för olika skolor här och nu är att ta sig vatten över huvudet och jag nöjer mig därför med att presentera lite olika defintioner från amerikanska marknadsföringsföreningen (en hyfsat kritiserad definition dock eftersom den har en väldigt anglosaxisk utgångspunkt).

”Marketing is (…) creating, communicating and delivering value to customers and for managing customer relationships in ways that benefit the organization and its share holders”  (hämtat ur kära Kotler, 2006)

Enligt den här definitionen, som alltså presenteras i den första textboken marknadsföringsstudenter stöter på under sin utbildning handlar marknadsföring om det mesta som själva företaget i stort handlar om. Det handlar om att skapa, kommunicera och distribuera värde till kunder. Att skapa värde är i stort sett vad företag i stort ska göra. Om du köper in en träbit för en krona, gör det till en smörkniv och säljer den för tre kronor, så har du skapat värde. Att lyckats med att förstå hur många smörknivar som kan behövas och om det ens behövs smörknivar eller om man kanske snarare ska satsa på osthyvlar, det är b la en marknadsförares uppgift. Att sedan se till att de når kunderna, har rätt pris och att kunderna får reda på att dessa smörknivar, eller osthyvlar existerar, det är också en marknadsförares uppgift. För att uppnå detta behöver man inte skapa en enda annons, eller ett enda reklamutskisk. Men det kan underlätta. Men jag gissar att de flesta av er kan era 4 P vid det här laget.

Ovan är ett rysligt enkelt exempelt som presenterar ett väldigt mainstreamperspektiv inom marknadsföringen, men fortfarande så belyser det att marknadsföringen inte handlar reklam. Man kan lyfta blicken något och börja diskutera tjänster (hur sätter man in en traditionell tjänst i exemplet ovan, det går liksom inte och definitionen har blivit kritiserad för att den ignorerar en hel industri av företag – tjänsteföretag). Det kan vara bra att frågasätta vad en marknad egentligen är för något, är det en plats där människor möts eller ett sätt för priser att sättas baserat på tillgång och efterfrågan? Vem det är som skapar en marknad? Hur ska en marknad beskrivas och var går gränserna för vad en marknad är? Det och ungefär tusen miljoner liknande frågor grubblas det över dagligen inom akademien världen över.

Vad marknadsföring är förändras i takt med att forskare och marknadsförare kommer fram till att gamla definitioner passerat bäst-före datumet och att nya bör skapas. Det kan man inte minst se om man staplar ett gäng definitioner, alla från den amerikanska marknadsföringsföreningen på varandra:

Från 1935:  “(Marketing is) the performance of business activities that direct the flow of goods and services from producers to consumers.“

Från mitten av 1980-talet:  “(Marketing is) the process of planning and executing the conception, pricing, promotion, and distribution of ideas, goods and services to create exchanges that satisfy individual and organizational objectives.“

De som tror att marknadsföring = reklam lever kvar i 1930-talets definition och vi kan väl vara överens om att det var ett tag sedan. Att många människor fortfarande gör det får vi nog dock skylla på marknadsförare själva som hyfsat brutalt misslyckats i sin kommunikation om vad marknadsföring är för något. Låt oss ändra på det.

Allt om produktplacering i The Greatest Movie Ever Sold

1 Sep

Gränsen mellan reklam och konst blir allt tunnare. Om det nu finns någon gräns. Industrin och spelet bakom blockbusters framgång tas upp i dokumentären The Greatest Movie Ever Sold , regisserad av Morgan Spurlock (som gjorde b la filmen Supersize Me).

För några år sedan så hade jag planer på att skriva min kandidatuppsats i marknadsföring om just det här fenomenet  - produktplacering. Det jag var intresserad av var hur dolda reklambudskap uppfattas, om de uppfattas och vad det ger annonsörerna/varumärkerna att synas i vissa sammanhang. Framförallt var jag intresserad av att titta på produktplaceringar inom litteraturen, en arena som det hittils varit rätt tyst om. Inom vilken utsträckning finns produktplacering i böcker? Jag drog istället till Nigeria (eftersom jag fick chansen) och tittade på cleantech-industrin, men det är en helt annan historia. Frågetecknet består dock – inom vilken utsträckning sker produktplacering i böcker? Och intresset för ämnet som sådant har alltid funnits kvar. Så det var med glada och nyfikna steg jag gick mot biografen ikväll.

I The Greatest Movie Ever Sold får vi följa processen om hur filmteamet skaffar sig sponsorer för att finansiera en film om just produktplacering. Det är intressant. Den innehåller flera intressanta intervjuer och flera roliga scener där man givetvis slås av hur långt det har gått inom den här världen. Men den är varken kontroversiell eller särskilt kritisk. Den  presenterar en situation i en bransch som många av oss säkerligen kände till. För de som inte var medvetna om i vilken utsträckning produktplacering sker så kanske filmen presenterar en och annan nyhet och bjuder på ett och annat utropstecken.

Jag tyckte att den var bra. Den var underhållande och lyfte intressanta frågor utan moraliska pekpinnar (nåja, utan alldeles för många moraliska pekpinnar).

Frågan som dröjer sig kvar när jag lämnar salongen är vem/vilka det är som driver utvecklingen? Låt oss för enkelhetens skull anta att det finns två läger. Det ena består av konstnärer och det andra av företag som äger varumärken. Vem är det som pushar för en ökad förekomst av produktplaceringar? Är det konstnärerna som ringer runt till företagen för att få hjälp med att nå ut med sin konst (via marknadsföring, kapital etc) eller är det varumärkerna och företagen som inser värdet av att synas i rätt sammanhang och raggar upp konstnärerna för att erbjuda delar av deras reklambudgetar? Vem är drivande?

Produktplacering är intressant eftersom det är otydligt för konsumenten att denne “utsätts” för reklambudskap. Idag är konsumenter oerhört medievana och vet när det kommer en reklamfilm att nu är det reklam och nu ska vi vara skeptiska mot budskapet. Men inom produktplacering sker inte denna distinktion mellan konsten och reklambudskapet. Reklampausen hoppas över och istället fylls rutan av produkter/varumärken som har en koppling (svag eller stark och ibland till och med obefintlig) till storyn  i sin helhet. Från en marknadsförares perspektiv så vävs varumärket in i något form av “naturligt” sammanhang och positivia associationer kan skapas kring det. Från en konsuments perspektiv är vi å ena sidan kanske omedvetna om budskapet i sig, men å andra sidan så slipper vi bryta illusionen mitt i en film med reklamavbrott.

Varumärken kan således kontrollera i vilka sammanhang de ska synas och därigenom “byggas”. De kan bestämma vilka personer och personligheter och vilken målgrupp de ska nå. Så vad händer när de inte kan kontrollera hur de syns? Abercrombie & Fitch gjorde bort sig för ett tag sedan då det kom fram att de bad Jersey Shore-stjärnan “The Situation” att sluta bära deras kläder eftersom han inte matchade varumärket. Så vad är det här? Omvänd produktplacering? Vi betalar för att x,y och z ska bära våra kläder, men vi betalar lika mycket för att a,b och c ska låta bli att bära våra kläder. Kanske finns det en marknad här? Gör något sjukt. Bli känd för det. Var gärna högljudd i media och skaffa dig en och annan fiende. Sedan är det bara att ringa upp välkända varumärken och erbjuda dem en summa för att inte nämna dem eller synas i samband med deras produkter. Celebrity Discouragement, anyone?

Ja, det finns nog utrymme för tillväxt. Åt alla möjliga håll. En av de sakerna som diskuterades av Morgan Spurlock efter filmen var den konservativa kulturen inom reklambranschen. Reklamare och marknadsförare vill gärna vara nytänkande, men i verkligheten så görs ingenting som aldrig har testats förut. Det ligger något i det. Väldigt många är väldigt nervösa för att få negativ feedback på sina reklaminvesteringar och kör säkra kort. Först när ett koncept visat sig fungera, vågar andra varumärken hoppa på. Trots att branschen borde vara en av de mest kreativa så kanske det samtidigt är en av de mest långsamma att förändras? För helt ärligt, så mycket har väl inte hänt de senaste åren? Det finns lite nya kanaler, lite nya tekniker, men principerna är i stort sett de samma.

Till sist, filmen är sevärd. Här kommer ett smakprov. Enjoy.

Sociala Medier inom B2B

23 Maj

Under våren har jag skrivit min masteruppsats om anställdas användning av sociala medier i ett multinationellt B2B-företag, med titeln: Social media – a source of value creation or a hyped way of wasting resources?

Det har varit oerhört intressant och när jag idag läste en bloggpost om just risken för att slösa resurser (framförallt tid) med en ökad närvaro i sociala medier för B2B företag kunde jag inte låta bli att kommentera. Det som berörs i denna bloggpost, och många andra inom samma ämne för den delen, är hur sociala medier kan användas inom marknadsföring och som en kanal för reklam och PR-kampanjer för företaget. Att använda sociala medier som ytterligare en kanal att nå ut med företagets budskap och att nå sin målgrupp är ett sätt att använda sig av sociala medier. Men det finns även andra användningsområden. Just när det gäller B2B-företag, så anser jag att den största nyttan kan skapas i den här andra användningen.

Sociala medier är per definition medier där alla användare kan uttrycka sig och komma till tals, inget nytt under solen vad gäller det. Men vad innebär det? Det innebär att inte bara personer på företags kommunikations- och marknadsföringsavdelningar kan uttrycka sig och kommunicera via dessa kanaler, utan alla anställda på företaget. Genom en ökad använding av sociala medier, på individnivå, kan företaget nå fördelar som sträcker sig utanför traditionella marknadsföringsparametrar. Konkret kan det innebära tidsbesparingar när problem ska lösas genom en snabbare access till kunskap eller personer, ett större professionellt nätverk, minskade transaktionskostnader genom en ökad tillit och starkare relation, bland annat.

Det finns risker  i samband med ett ökat individuellt användande av sociala medier, där riskerna för informationsläckage och slöseri av tid är de som anses vara mest påtagliga. Dessutom finns det utmaningar och barriärer för ett ökat användande som företagen behöver ta sig an och arbeta aktivt med för att kunna uppnå önskade resultat. Men det finns också sätt att möta dessa utmaningar.

Att få ha studerat dessa frågor på nära håll under en termin har som sagt varit väldigt intressant och jag delar gärna med mig av mer konkreta resultat när min uppsats har blivit godkänd.

Men det är ju feltänkt

5 Apr

Spenderar dagarna på ett kontor i en ny stad och i ett nytt land och gillar det. Den mesta av tiden går just nu åt att samla data till min masteruppsats och jag träffar mycket människor och får chans att prata kommunikation, webben och storföretagets utmaningar. Dessutom spenderar jag mycket tid med att läsa artiklar och undersökningar och jag gillar’t. För det mesta. Skulle ni frågat mig igår så skulle jag snarare säga att jag hatar det, att jag inte kommer någonstans och att jag inte fattar vad jag håller på med. Folk säger att det är del av processen. Att det är svårt. Det ska vara svårt. Och ja, det är klurigt och det är svårt. Men det är rätt gött att få använda hjärnan lite (ja ni fattar, det är ju inte så att jag inte använder den annars, även om man kankse kan få för sig det, det är mer att jag använder den extra mycket nu, mest för att jag klurar och funderar…jaja). Idag har jag bland annat läst en intressant artikel om information overload (och sorry den är inte publicerad så det blir ingen länk). Och appropå information overload så är det vad många säger sig vara rädda för, när det gäller att öka deras personliga användning av sociala medier, att de redan har så mycket mejl, så att de helt enkelt skulle drukna i informationen. Skillnaden mellan exempelvis mejl och twitter, är att mejlen är adresserade mig och att jag förväntas läsa och agera det som kommer till min brevlåda. I twitter är det lite mer som att gå på stan och strosa och kika i skyltfönster. Dyker det upp något som ser trevligt ut, kan man gå in och spendera mer tid. Men det viktigaste år att det inte är något måste.

Så trots att jag just nu är dränkt i vetenskapliga artiklar och egentligen är rätt trött på att läsa på skärmen så tog jag min sedvanliga tur bland skyltfönstrena på twitter och föll, kanske föga förvånande, för en post om att och hur PR-folk förstör sociala medier. Jag håller med i stora delar av vad som sägs. Att det gäller att ha kunskaper, inte bara om PR, utan också om företagande, HR, kundtjänst osv. Det har jag dessutom skrivit om förut, typ, fast med lite annan vinkel. Istället för att hacka på PR-folk så valde jag att hacka lite på webbnissarna. Skillnaden är marginell. Oavsett spetskunskap så kräver ett företags närvaro i sociala medier att du förstår kunder och företagande, snarare än hur man bygger kampanjer eller tekniska verktyg för att genomföra kampanjer.

Men min poäng, och mitt val av rubrik – det är ju feltänkt. Det pratas mycket om kampanjer hit och dit och ROI och klick och framgångar. Som jag ser det, och jag är säkert inte ensam men argumentera gärna emot om ni inte delar mina åsikter, handlar inte dessa populära sociala medier om ytterligare en kampanjkanal. Det handlar om en kommunikationskanal. Och även om det sagts oändligt många gånger att det handlar om två-vägskommunikation och att det fina i kråksången är demokratiseringen och att alla kommer till tals, så har fortfarande väldigt många människor kvar kampanjglasögonen. Släpp dem. Vad händer då?

Vad händer om det inte är en social media coordinator/director/nisse som sitter och styr företagets digitala närvaro, utan personerna som faktiskt arbetar i företaget. De anställda. Som en naturlig del av deras arbetsdag. Om kommunikationen ska vara på lika villkor, ska den väl vara det från bådas perspektiv? Inte bara ett kommunikationsproffs vs. kund utan människor emellan. Människor som letar info, vill veta något ska kunna träffa andra människor som har svaren.

Det är klart att det används som vilken annan kommunikationskanal som helst idag, men det pratas mindre om det. Vissa säger vaddå ROI, mäter ni telefonsamtalen eller? Och jag är beredd att hålla med, båda. ROI är viktigt, sluta göra saker som bara kostar och inte generera intäkter/kostnadsbesparingar/andra värden till företaget, det håller inte att testa lite grann. Den tiden är förbi. Allt som görs i ett företagande borde vara värdeskapande på ett eller annat sätt, det är liksom hela poängen, att producera värde. Men, å andra sidan, sluta se användningen av sociala medier som en kampanj och låt kommunikationsverktygen (som det ju faktiskt är) användas där efter.

Det är kampanjperspektivet som representerar feltänket för mig. Det handlar inte om att några stycken ska ratta företagets röst och image. Jag tror (och jag har förhoppningsvis belägg inom en snar framtid) att den stora vinsten med just sociala medier är att det är flera kommunikationskanaler som också kan och bör användas som just kommunikationskanaler, liksom mail, telefonsamtal och personliga möten. Potentiellt värde som skapas kan vara att arbetet utförs mer effektivt, att rätt personer kan fås tag i snabbare, att informationen når rätt, snarare än att svämma över. Tänk om alla otaliga FYI-mail istället skulle vara små skyltfönster som du själv valde om du ville titta närmre på eller inte.

Så, istället för att klaga på att PR-folk inte fattar hela grejen med sociala medier, kanske man bör ifrågasätta om någon överhuvudtaget kan förstå allt ett företag gör, och om man inte ska kasta all typ av styrning och koordinering i någon papperskorg någonstans och låta de som kan det de gör bäst komma till tals, och låta de lyssna. Om de vill. För av samma anledning som telefonisternas roll rann ut i sanden med ny teknik så ser jag ingen anledning till att nutidens telefonister ska sitta och höka över twitterflöden och facebooksidor. Låt var och en sköta sin egen kommunikation. För det behövs varken utbildning inom företagande, PR eller reklam. Det räcker med att kunna sitt jobb som man är anställd för att uträtta.

Social Media Revolution 2

15 Okt

Egentligen är det fullständigt logiskt att marknadscheferna efterfrågar digital kompetens och kunskaper inom sociala medier. Märkligt vore väl annars. Det är långt ifrån nytt och sociala medier har redan passerat stadier av skeptisism, mainstream, kritiserat och uttjatat. Ändå finns det otroligt många människor som inte hänger med. Personer om jobbar eller studerar inom områden där man liksom tror att det borde tillhöra arbetsuppgifterna att vara uppdaterade. För alla de som känner sig träffade och för andra intresserade – här kommer en liten tankeväckare, den är inspirerad av filmen Did you know som har setts över 11,5 miljoner gånger på youtube och som har inspirerat till otaliga efterföljare, varav Social Media Revolution 2 är en.

Summer thoughts

21 Jul

It is summer and school will not start until another month. Most of us in the class are working as summer interns for different companies or organizations, some are travelling others are taking a summer course. I am one of those who are working for some weeks. For quite some time I have been working extra at the PR agency Grayling and this is where I spend most of my summer this year.

When I started to work extra in beginning of 2007 it was very much about quantitive measurements, how many news clips? How much PR value? Today that is still important, but I can clearly see a movement towards impact, many companies have realized that communication is more than the number of clips. It might not be as important to get your story published in as many media as possible, more importantly is that what you do achieves an impact. I can only imagine that discussions during meetings where very different some years ago. Today when we are discussing how to reach the objectives for a creative campaign we never mention the word press release. Instead it is about engagement, involvement and all those buzz words surrounding the social media sphere. However, in the fast pace of news items flying by in the flow I sometimes wonder how much impact a specific campaign can have, no matter number of like-clicks, re-tweets or fans.

It is clear that so much more is required today to get publicity, some people might take this too far though. Good contacts with journalists is not enough, you simply must have a good story.

So why PR? Well, there are plenty of examples when companies fail due to poor communication. And for me, as a student in the beginning of my career, it is great to learn the tools and the mindset of PR. Looking back, technology has had a major position in many businesses. Technology is still very important for many companies, but more and more companies have accessed to great technology and as we know, diversification might rather come from branding or communication. No matter what, we can conclude that media plays an important role in today’s society and that many business executives would benefit from knowing the basic ABC’s of PR and communication. Internal communication affects the attitude and culture among the employees, financial communication (investor relations) can affect your stock price, market communication affects the sales and public affairs your legal and political environment. I would recommend anyone who is pursuing a business career to learn the basics within PR and communication, it is simply too strategically important not to.

World PR Forum 2010

14 Jun

Just nu pågår World PR Forum 2010 i Stockholm. Grayling är huvudsponsor och på sajten kan ni nu följa live-twitterflödet från konferensen.

Robin Teigland, vår lärare på Handels i Media Management och som jag tidigare haft förmånen att föreläsa tillsammans med var där och höll en presentation. Hennes presentation fick positiva kommentarer på twitter, kul!

Starbucks first company to offer nationwide discount on Foursquare

17 Maj

Geomarketing has been around for a while. Companies use applications such as Foursquare or Gowalla to let consumers/customers/people check in and let their network know where they are. Many have been talking about geomarketing for a while as an important marketing tool, but I have not seen any good examples of how it has been used, until now that is.

Starbucks today announced that they will give $1 off of Frappucino for customers who are Mayors of a Starbucks coffee shop. To become a Mayor, you have to be a frequent visitor of one single place. This is a new way of the traditional loyalty discounts that have been around for years. What differs is that in traditional loyalty programs, only you as a customer and the company know how frequent buyer you are. With geomarketing you announce (if you want to) to your entire social network every time you visit a specific store, restaurant, train station etc. It takes the loyalty programs one step further. Not only can companies reward loyal customers but they also encourage customers to spread the word about their company. According to Mashable Starbucks is the first company to use Foursquare in a nationwide campaign in the US.

I am sure this is only the beginning of geomarketing loyalty programs. We all love to be treated special and we all love to share who we are to our network.

Vi jobbar närmast kunden

3 Maj

Lite reflektion från alla de gästföreläsare vi haft från olika byråer och samtal med personer som jobbar i byrå-världen. Allt håller på ett sätt på att smälta samman. Och när jag menar allt så menar jag reklam, mediebyrå, varumärkesbyrå, PR-byrå, webbyrå, designbyrå, kommunikationsbyrå, ja med det finns hur många som helst. De skiljer sig lite åt. Jobbar man med köpt eller icke-köpta medier är en klassisk skillnad mellan reklam och PR-världen. När allt fler medier blir icke-köpta så suddas gränserna ut än mer. Och alla vill jobba nära kunder. Alla vill vara dem som gör själva strategierna. Alla vill vara dem som jobbar med ledningen, som jobbar på strategisk nivå. Ingen vill göra hundgörat. Såklart, för det är konkreta saker som man faktiskt måste lägga ner tid på, inte bara debitera.

Läste ett intressant inlägg appropå skillnaden mellan PR och reklam och vem som ska ha sista ordet. Jag kan tycka att det beror på. För det första så beror det på vad som passar för just den verksamheten man själv jobbar i. För det andra beror det på vilket typ av projekt det handlar om och för det tredje beror det på vilken relation man har till sina konsulter.

Jag tror att branschen just nu är lite förvirrad, lite lätt identitetskris helt enkelt där man känner efter lite. Känner lite vad som passar bäst. Dessutom är de få som vet vad som händer just nu. Det ställs betydligt högre krav på att nå ut i bruset och frågan är om man ska nå ut längre överhuvudtaget eller om man helt enkelt ska bli nådd.

Jag tror snarare på det senare. Imorgon ska jag gästföreläsa på kandidatutbildningen på Handels, i deras Marknadsföringh II-kurs, det ska bli fantastiskt roligt och jag har en del resonemang i huvudet som måste ut och testas lite på djupt vatten…

← Äldre inlägg

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.