2012

25 Jan

Hej hallå dagboken. Det var fan ett tag sedan. Du är inte bortglömd. Bara nedprioriterad. Ta det inte personligt, men jag hinner ju knappt sova nu för tiden.

Nu för tiden använder jag oftare än vanligt orden bygga och skala. Det betyder ungefär ”ta tag i skiten” och ”effektivisera den”. Det är såna ord man får lära sig när man jobbar på start-up. Andra saker man får lära sig är att våga ta beslut och stå för dem. Och våga lita på sig själv. För ingen annan vet mer än du och ingen annan kommer att lösa saker och ting. Det passar mig som handen i handsken. Faktum är att det mesta av det jag håller på med just nu passar mig som handen i handsken. Det känns bra.

Jag läser mängder av intressanta grejer varje dag. Ikväll läste jag till exempel om hur mode-varumärken använder sig av Instagrams API i sin markandskommunikation. Det är intressant.

Det var väl allt för nu. Jag ville mest bryta tystnaden.

Spotify på f8 visar värdet av nätverk

26 Sep

En av marknadsföringens mest kända gurur är Michael Porter. Han står bakom flera kända teorier, bland andra 5 forces och den klassiska value chain. Value chain, eller värdekedjan utgår från ett produktbaserat företag som köper in råvara, processar den och således adderar värde och därefter säljer produkten till ett högre pris än vad råvaran kostade. Företagets existens berättigas genom att det hela tiden adderar värde. Företagets olika delar finns till för att liksom företaget i stort, addera värde. När det var poppis att outsourca till höger och vänster för ett par år sedan, låg just teorier kring the value chain till grund för mycket av resonemanget. Vi tittar på vilka delar inom värdekedjan vi gör bra, vilka som är våra nyckelkompetenser och så fokuserar vi på just dessa delar. Resterande verksamhet lades ut på andra.

Mycket förenklat så är detta Porters perspektiv. Men det finns såklart andra teorier om strategier. För några år sedan blev det alltmer populärt att prata om nätverk och hur företagen inte bara skapade värde individuellt utan också i kontakten med andra företag. Framförallt betonades vikten av att företag behöver samarbeta för att gemensamt skapa värde. Norrman och Ramírez som (i mina böcker) står som avsändare till nästa teori i ämnet, value constellation, menar dessutom att värdeskapandet även sker i kontakten med kunderna.

Alltså, istället för att blint titta på hur värde skapas inuti ett företag förespråkar teorier kring value constellation att värde skapas i större nätverk. Företag A skapar värde genom att samarbeta med sina leverantörer, kanske kan de gemsamt ta fram nya produkter och tillvägagångssätt som gynnar de båda? Genom att dessutom låta kunderna göra en del av jobbet kan även dessa bidra med annan typ av värde än bara pengar vid en transaktion. Som ett välkänt exempel dras IKEA där kunderna själva utgör assembly linen och monterar ihop sina platta paket. I det här fallet köper kunden en produkt och bidrar med pengar till företaget, men den färdigställer också produkten och bidrar också med arbetskraft (resurser). Värdet skapas också i kontakten med andra företag och i kontakten med kunderna, utanför företagets fyra väggar.

Att ett företag under sin alldeles egna konferens väljer att kliva upp på scenen med flera andra företag tycker jag är ett tydligt exempel på hur value constellation fungerar i praktiken. Facebook låter andra företag och utvecklare producera program som bygger på Facebook och som används i anslutning till det. Genom att vara en plattform och en central del i ett ekosystem befäster Facebook sin position. Att så tydligt öppna upp för- och bjuda in andra aktörer till sitt eget territorium visar också vikten av att samarbeta med andra, även för den som är störst. Företag idag är inga solo-spelare. De flesta mår bäst av att spela i lag tillsammans med andra. Allra helst tillsammans med kunderna, där kunderna kan involveras på en bra mycket djupare nivå än klassiska ekonomiska transaktioner.

Om 1990 och 2000 talets företagsledare bekymrade sig över vilka områden de var bäst på och vilka som skulle outsourcas till andra aktörer är min högst ovetenskapliga iakttagelse att dagens dito kliar sina huvuden för att komma underfund med hur de blir den mest centrala aktören i ett värdeskapande nätverk. Genom att vara aktören som andra företag blir/är beroende av kan företag säkerställa positioner och dra nytta av andras affärer. Facebook har lyckats med just detta. Är det något Facebook är och troligtvis kommer att vara i en ännu större utsträckning framöver så är det en central roll i det stora ekosystem av värdeskapande företag, kunder och användare. Facebook ligger så nära kunderna ett företag kan komma (hittills) och drar nytta av alla de mängder av företag som vill komma i kontakt med kunderna. De har intagit en drömposition och varje företag måste gå förbi grindvaktaren Facebook på deras väg mot slutkunden. Facebook tar med all rätt ut sin grindavgigt, inte bara mot annonsörer utan också indirekt mot alla de företag (media etc) som hjälper nätverket att skapa ett relevant innehåll och hålla igång motorerna. De innehar en strategisk position som heter duga, men tar fortfarande upp andra företag på scenen och visar öppet att företagande idag är långt ifrån en solosport.

Etiketter:, , , , , , ,

Marknadsföringmiss gällande marknadsföring

5 Sep

I en diskussion om marknadsföring under en kvällspromenad slog det mig att ironiskt nog har marknadsföringen helt missat att marknadsföra sig själv, kanske för att de båda orden är så lika. Alltför ofta stöter jag på personer som tror att marknadsföring = reklam. Men marknadsföring är inte ens samma sak som att marknadsföra.

Så vad är då marknadsföring? Givetvis finns det inget enkelt svar på den frågan och inom akademien finns det såklart flera perspektiv och teorier kring just marknadsföring,några  mer traditionella och andra mer utmanande och nytänkande. Att summera och klargöra för olika skolor här och nu är att ta sig vatten över huvudet och jag nöjer mig därför med att presentera lite olika defintioner från amerikanska marknadsföringsföreningen (en hyfsat kritiserad definition dock eftersom den har en väldigt anglosaxisk utgångspunkt).

”Marketing is (…) creating, communicating and delivering value to customers and for managing customer relationships in ways that benefit the organization and its share holders”  (hämtat ur kära Kotler, 2006)

Enligt den här definitionen, som alltså presenteras i den första textboken marknadsföringsstudenter stöter på under sin utbildning handlar marknadsföring om det mesta som själva företaget i stort handlar om. Det handlar om att skapa, kommunicera och distribuera värde till kunder. Att skapa värde är i stort sett vad företag i stort ska göra. Om du köper in en träbit för en krona, gör det till en smörkniv och säljer den för tre kronor, så har du skapat värde. Att lyckats med att förstå hur många smörknivar som kan behövas och om det ens behövs smörknivar eller om man kanske snarare ska satsa på osthyvlar, det är b la en marknadsförares uppgift. Att sedan se till att de når kunderna, har rätt pris och att kunderna får reda på att dessa smörknivar, eller osthyvlar existerar, det är också en marknadsförares uppgift. För att uppnå detta behöver man inte skapa en enda annons, eller ett enda reklamutskisk. Men det kan underlätta. Men jag gissar att de flesta av er kan era 4 P vid det här laget.

Ovan är ett rysligt enkelt exempelt som presenterar ett väldigt mainstreamperspektiv inom marknadsföringen, men fortfarande så belyser det att marknadsföringen inte handlar reklam. Man kan lyfta blicken något och börja diskutera tjänster (hur sätter man in en traditionell tjänst i exemplet ovan, det går liksom inte och definitionen har blivit kritiserad för att den ignorerar en hel industri av företag – tjänsteföretag). Det kan vara bra att frågasätta vad en marknad egentligen är för något, är det en plats där människor möts eller ett sätt för priser att sättas baserat på tillgång och efterfrågan? Vem det är som skapar en marknad? Hur ska en marknad beskrivas och var går gränserna för vad en marknad är? Det och ungefär tusen miljoner liknande frågor grubblas det över dagligen inom akademien världen över.

Vad marknadsföring är förändras i takt med att forskare och marknadsförare kommer fram till att gamla definitioner passerat bäst-före datumet och att nya bör skapas. Det kan man inte minst se om man staplar ett gäng definitioner, alla från den amerikanska marknadsföringsföreningen på varandra:

Från 1935:  ”(Marketing is) the performance of business activities that direct the flow of goods and services from producers to consumers.

Från mitten av 1980-talet:  ”(Marketing is) the process of planning and executing the conception, pricing, promotion, and distribution of ideas, goods and services to create exchanges that satisfy individual and organizational objectives.

De som tror att marknadsföring = reklam lever kvar i 1930-talets definition och vi kan väl vara överens om att det var ett tag sedan. Att många människor fortfarande gör det får vi nog dock skylla på marknadsförare själva som hyfsat brutalt misslyckats i sin kommunikation om vad marknadsföring är för något. Låt oss ändra på det.

Etiketter:,

Allt om produktplacering i The Greatest Movie Ever Sold

1 Sep

Gränsen mellan reklam och konst blir allt tunnare. Om det nu finns någon gräns. Industrin och spelet bakom blockbusters framgång tas upp i dokumentären The Greatest Movie Ever Sold , regisserad av Morgan Spurlock (som gjorde b la filmen Supersize Me).

För några år sedan så hade jag planer på att skriva min kandidatuppsats i marknadsföring om just det här fenomenet  - produktplacering. Det jag var intresserad av var hur dolda reklambudskap uppfattas, om de uppfattas och vad det ger annonsörerna/varumärkerna att synas i vissa sammanhang. Framförallt var jag intresserad av att titta på produktplaceringar inom litteraturen, en arena som det hittils varit rätt tyst om. Inom vilken utsträckning finns produktplacering i böcker? Jag drog istället till Nigeria (eftersom jag fick chansen) och tittade på cleantech-industrin, men det är en helt annan historia. Frågetecknet består dock – inom vilken utsträckning sker produktplacering i böcker? Och intresset för ämnet som sådant har alltid funnits kvar. Så det var med glada och nyfikna steg jag gick mot biografen ikväll.

I The Greatest Movie Ever Sold får vi följa processen om hur filmteamet skaffar sig sponsorer för att finansiera en film om just produktplacering. Det är intressant. Den innehåller flera intressanta intervjuer och flera roliga scener där man givetvis slås av hur långt det har gått inom den här världen. Men den är varken kontroversiell eller särskilt kritisk. Den  presenterar en situation i en bransch som många av oss säkerligen kände till. För de som inte var medvetna om i vilken utsträckning produktplacering sker så kanske filmen presenterar en och annan nyhet och bjuder på ett och annat utropstecken.

Jag tyckte att den var bra. Den var underhållande och lyfte intressanta frågor utan moraliska pekpinnar (nåja, utan alldeles för många moraliska pekpinnar).

Frågan som dröjer sig kvar när jag lämnar salongen är vem/vilka det är som driver utvecklingen? Låt oss för enkelhetens skull anta att det finns två läger. Det ena består av konstnärer och det andra av företag som äger varumärken. Vem är det som pushar för en ökad förekomst av produktplaceringar? Är det konstnärerna som ringer runt till företagen för att få hjälp med att nå ut med sin konst (via marknadsföring, kapital etc) eller är det varumärkerna och företagen som inser värdet av att synas i rätt sammanhang och raggar upp konstnärerna för att erbjuda delar av deras reklambudgetar? Vem är drivande?

Produktplacering är intressant eftersom det är otydligt för konsumenten att denne ”utsätts” för reklambudskap. Idag är konsumenter oerhört medievana och vet när det kommer en reklamfilm att nu är det reklam och nu ska vi vara skeptiska mot budskapet. Men inom produktplacering sker inte denna distinktion mellan konsten och reklambudskapet. Reklampausen hoppas över och istället fylls rutan av produkter/varumärken som har en koppling (svag eller stark och ibland till och med obefintlig) till storyn  i sin helhet. Från en marknadsförares perspektiv så vävs varumärket in i något form av ”naturligt” sammanhang och positivia associationer kan skapas kring det. Från en konsuments perspektiv är vi å ena sidan kanske omedvetna om budskapet i sig, men å andra sidan så slipper vi bryta illusionen mitt i en film med reklamavbrott.

Varumärken kan således kontrollera i vilka sammanhang de ska synas och därigenom ”byggas”. De kan bestämma vilka personer och personligheter och vilken målgrupp de ska nå. Så vad händer när de inte kan kontrollera hur de syns? Abercrombie & Fitch gjorde bort sig för ett tag sedan då det kom fram att de bad Jersey Shore-stjärnan ”The Situation” att sluta bära deras kläder eftersom han inte matchade varumärket. Så vad är det här? Omvänd produktplacering? Vi betalar för att x,y och z ska bära våra kläder, men vi betalar lika mycket för att a,b och c ska låta bli att bära våra kläder. Kanske finns det en marknad här? Gör något sjukt. Bli känd för det. Var gärna högljudd i media och skaffa dig en och annan fiende. Sedan är det bara att ringa upp välkända varumärken och erbjuda dem en summa för att inte nämna dem eller synas i samband med deras produkter. Celebrity Discouragement, anyone?

Ja, det finns nog utrymme för tillväxt. Åt alla möjliga håll. En av de sakerna som diskuterades av Morgan Spurlock efter filmen var den konservativa kulturen inom reklambranschen. Reklamare och marknadsförare vill gärna vara nytänkande, men i verkligheten så görs ingenting som aldrig har testats förut. Det ligger något i det. Väldigt många är väldigt nervösa för att få negativ feedback på sina reklaminvesteringar och kör säkra kort. Först när ett koncept visat sig fungera, vågar andra varumärken hoppa på. Trots att branschen borde vara en av de mest kreativa så kanske det samtidigt är en av de mest långsamma att förändras? För helt ärligt, så mycket har väl inte hänt de senaste åren? Det finns lite nya kanaler, lite nya tekniker, men principerna är i stort sett de samma.

Till sist, filmen är sevärd. Här kommer ett smakprov. Enjoy.

Kvinnorna på sjätte våningen

25 Aug

Lite halv skitnödigt och pretantiöst har jag hållit tyst i flera månader. Mest för att jag inte haft något vettigt att skriva. Jag fnulade på ett inlägg för några veckor sedan. Om fascinerande PR och reklam. På 1700-talet. Men jag återkommer till det någon gång, kanske. För ikväll var det återigen dags att damma av den delen av hjärnan som arbetar med språkinlärning. Fransk sådan. Förra hösten gjorde jag ett rätt bra försök, om jag får säga det själv, med att utöka mina franskakunskaper. Förutom affärsfranska-lektioner på Handels så försökte jag se en hel del film där det primärt talades – just det franska. Vad ledde det till? Förutom en snygg bokstav i betygsdokumentet så gjorde jag en servitör mäkta förvånad i Paris. Han kunde ju verkligen INTE förstå att jag inte var från Frankrike, med den franskan. Det var dag tre av tre i Paris den gången och jag sa nog vartannat ord fel i meningen: ”Un coca, s’il vous plaît”. Charmerande, drickssugna fransmän till trots så ledde väl föregående höst till att franskan steg från bedrövlig till snäppet strax ovanför, och jag fick se en hel del fransk film. Så också ikväll.

Ikväll var det dags för Kvinnorna på Sjätte Våningen, som skrivits och regisserats av Philippe Le Guay. Jag tyckte om den. Den väckte en hoppfullhet och en livslust. Ett sug efter att bara leva livet och klättra ur alltför tajt sittande dräkter och kostymer. Den var på ett sätt befriande. Dessutom gillar jag humorn och det kärleksfulla. Den spräcker barriärer och lämnar kvar ett leende på läpparna. Kanske en och annan tanke dröjer sig kvar, men den är snarare rolig än djup och verkar heller inte ha några större ambitioner att vara varken svår eller kritisk. Politiska budskap presenteras utan krångligheter. På ett skönt sätt.

Bonsoir.

Etiketter:, , , ,

Generation gratis jobbar gratis, eller?

5 Jun

Under mina år som student har jag haft förmånen att arbeta extra, och få betalt för det. Jag minns tydligt ett samtal jag hade med en person inom marknadsföringsbranschen precis när jag börjat läsa vidare och när jag berättade att jag jobbade extra (mot betalning) för en PR-byrå blev hon väldigt förvånad och förklarade att det var få förunnat i min situation att ha det så. Då blev jag väldigt förvånad över hennes kommentar, för mig var det en självklarhet att jag skulle få betalt för det arbete jag utförde. Idag förstår jag henne. Inom framförallt PR- och reklambranchen förväntas det att nybakade (välutbildade) studenter knegar gratis ett tag, typ sex månader, innan de får ett riktigt jobb. Jag tycker att det är märkligt, och det har jag tyckt länge, även om jag kan förstå det från företagens sida. Det är riskfyllt för företag att anställa och att det blir rätt är extra viktigt inom tjänstebranschen där ju de anställda utgör huvudprodukten. Det är kunskap, kreativitet och erfarenhet som säljs och det är såklart oerhört viktigt att rätt personer anställs. Här kan man fråga sig om inte reglerna för anställning bör förändras men det är, om än relaterad, en annan fråga.

Jag tror att företagen går miste om vassa talanger. Vassa talanger (i Sverige i alla fall) har inga problem att hitta avlönade jobb efter examen. Står man som student och väljer mellan obetalt och välbetalt, så är valet rätt enkelt. Hur påverkar det då byråerna som endast slussar in juniora personer via interships? De går helt enkelt miste om en stor andel potentiella anställda. De som faktiskt värdesätter sin egen tid och kunskap och väljer att inte jobba gratis. Istället fylls kvoten av nyanställde juniorer av de som arbetat extra i ett halvår eller mer, oavlönat. Givetvis kan detta vara grymma medarbetare och inget säger att det inte skulle vara det. Men frågan är vilka som missas?

Från de ungas sida så blir det ett problem för de som inte kan baka in praktiken i studierna. Rent krasst så måste man kunna betala sin hyra. Går då intership-platserna till de som redan har det gott ställt? Kan praktikhysterin gå för långt? Är det snart den enda vägen in på arbetsmarknaden för unga? Dessa frågor och många fler diskuteras i en intressant artikel på detta tema på onlinetidningen Salon.com. Det är en läsvärd (och tankeväckande) artikel som tar upp internshipinflationen i USA. Jag har inga data, men tycker mig se liknande tendenser i Sverige, åtminstone inom reklam- och PR-branschen.

Är det rätt att låta en generation arbeta gratis? Jag tycker inte det. Jag tycker att det är fel och jag tycker byråerna och andra borde ta sig en brainstorming session och fundera ett varv eller två kring de här frågorna.

Etiketter:, , , , , ,

Sociala Medier inom B2B

23 Maj

Under våren har jag skrivit min masteruppsats om anställdas användning av sociala medier i ett multinationellt B2B-företag, med titeln: Social media – a source of value creation or a hyped way of wasting resources?

Det har varit oerhört intressant och när jag idag läste en bloggpost om just risken för att slösa resurser (framförallt tid) med en ökad närvaro i sociala medier för B2B företag kunde jag inte låta bli att kommentera. Det som berörs i denna bloggpost, och många andra inom samma ämne för den delen, är hur sociala medier kan användas inom marknadsföring och som en kanal för reklam och PR-kampanjer för företaget. Att använda sociala medier som ytterligare en kanal att nå ut med företagets budskap och att nå sin målgrupp är ett sätt att använda sig av sociala medier. Men det finns även andra användningsområden. Just när det gäller B2B-företag, så anser jag att den största nyttan kan skapas i den här andra användningen.

Sociala medier är per definition medier där alla användare kan uttrycka sig och komma till tals, inget nytt under solen vad gäller det. Men vad innebär det? Det innebär att inte bara personer på företags kommunikations- och marknadsföringsavdelningar kan uttrycka sig och kommunicera via dessa kanaler, utan alla anställda på företaget. Genom en ökad använding av sociala medier, på individnivå, kan företaget nå fördelar som sträcker sig utanför traditionella marknadsföringsparametrar. Konkret kan det innebära tidsbesparingar när problem ska lösas genom en snabbare access till kunskap eller personer, ett större professionellt nätverk, minskade transaktionskostnader genom en ökad tillit och starkare relation, bland annat.

Det finns risker  i samband med ett ökat individuellt användande av sociala medier, där riskerna för informationsläckage och slöseri av tid är de som anses vara mest påtagliga. Dessutom finns det utmaningar och barriärer för ett ökat användande som företagen behöver ta sig an och arbeta aktivt med för att kunna uppnå önskade resultat. Men det finns också sätt att möta dessa utmaningar.

Att få ha studerat dessa frågor på nära håll under en termin har som sagt varit väldigt intressant och jag delar gärna med mig av mer konkreta resultat när min uppsats har blivit godkänd.

Etiketter:, , , ,

Talkshow med di gamle

22 Maj

Jag tänker så här. Historien upprepar sig. Gamla människor är kloka och visa. Folk som varit med förr kan vara bra att lyssna på och så vidare. Och så vidare.

Jag tänker så här. Några fotöljer, bra belysing, bra ljudupptagning. Jag i ena fotöljen. Min farmor i den andra. Eventuellt några fler krutdamer, så att det liksom bildas en panel. Eventuellt endast farmor så att det liksom bildas någon form av intervjusituation.

Jag tänker så här: Några intressanta, relevanta och smaskiga ämnen att avhandla. Eventuellt en Dry Martini eller två till farmor. Någon filmar. Och lägger ut det på nätet. Så att andra människor kan se och ta del av dessa äldre människors historier, tips, råd och livsöden.

Jag tänker så här: Det finns galet många livscoacher, karriärstrateger och vad-det-nu-vara-konsulter som säkert gör ett bra jobb, men det kan finnas andra som gör det minst lika bra. De bästa livscoacherna borde ju vara de som tränat mest, och lagt ner mest tid på att leva? Alltså, typ farmor och hennes polare. Jag tänker att vi kan ha ett litet livscoachprogram. Jag och farmor. Jag är till exempel säker på att hon inte skulle ducka med att berätta en och annan sanning. Eller som hon sa till min kusin när hon gjort slut med killen; ”Bra att du gjorde slut nu så slipper du att bli lämnad när du är 50″.

Så tänker jag.

Hur når man sina mål?

3 Maj

De senaste dagarna har jag läst två intressanta inlägg, appropå att nå sina mål. Kontexten: Jag är i slutspurten av min masteruppsats och det är därför högst relevant att få lite push i rätt riktning, vad gäller att nå sina mål. Så, vad har jag då lärt mig av att läsa om att nå sina mål? Att det nog är bäst att hitta ett eget sätt. Ena bloggposten förespråkar att stryka sina mål, att leva i nuet och tänka att det är resan och inte själva målet i sig som är det viktiga. Vilket ju i sig är en sund inställning. Den funkar nog inte till fullo på mig. Jag behöver pushen och känna doften av deadline för att riktigt gasa i målets riktning. Så hur var det med det andra bloggposten. Ja, den var väl lite tvärt om kan man säga. Här handlar det om att verkligen bestämma sig för att nå sina mål helhjärtat. Anledningen till att man vill nå sina mål ska vara helt själviska, du ska vilja nå målet för din skull och inte för någon annans. Först då kan du börja jobba för att nå dem. Därefter kommer själva poängen. Du skriver ett kontrakt med någon om vad som händer om du inte gör vad du ska (de tog arbeta två timmar om dagen med ett visst projekt som exempel). Här handlar det om att om du inte håller det du lovar i kontraktet så väntar något riktigt dåligt, typ du måste städa, betala pengar, osv. Logiken är att så länge du står inför att göra något för att komma närmre ditt mål och något som är riktigt jobbigt/obehagligt etc. så kommer du alltid välja det första alternativet. Därmed behöver du inte fatta beslut dagligen huruvida du ska arbeta mot din mål eller inte, det är liksom redan fattat (eftersom du till varje pris kommer undvika att förlora avtalet).

Jag rekommenderar att ni läser båda posterna. Just för att de kompletterar varandra och ger perspektiv på livet i allmänhet.

I den första posten så beskrivs just resan och nuet som något man ska komma ihåg att uppskatta. Det känns som att jag blev lite träffad där. Funderar just nu på vad som är nästa steg i livet för mig, (tar min examen nu i juni) och balanserar mellan att satsa på mer strategiska vägskäl (som öppnar åhhh så många dörrar etc) och göra något som i nuet kanske är minre roligt och stimulerande, eller att gå på magkänsla och följa mitt motto: gör bara det du tycker är kul.

Jag har nog svaret där.

Jag tänker ha kul, nu. Hittills har min ha-kul-strategi fungerat förbaskat bra. Det liksom löser sig i alla fall och det är ingen motsättning mellan att ha kul och att nå sina mål. Tvärtom, om du gör något du tycker är kul så kommer du jobba hårt (eftersom det är roligt) vilket kommer leda till att du troligtvis når dina mål. Då får du två flugor i en smäll, du når dina mål och har kul längs vägen. Det där får nog bli min hur-når-man-sina-mål-strategi. Vad är din?

Hur påverkar Facebook våra studier?

27 Apr

Appropå plugg och sociala medier. Ett inlägg från SSE4m som jag skrev idag och helt enkelt lånar av mig själv:

Today one of the bloggers on MashableJolie O’Dell wrote an interesting post and started an interesting discussion regarding students’ usage of social media and the impact on grades. She asks whether we students perceive our activities on social media to have a positive or negative impact on grades.

I think you all should comment on her post and leave your views on the subject. My opinion is that it certainly could have a negative impact since interaction on social networks does take time, time that could have been used to study instead. On the other hand, how much do we watch television nowadays? I never (or seldom) spend time watching TV and my guess is that the average student did spend more time watching TV a few years ago. Media habits have for sure changed, but the question is if it has any impact on how much time (or effort) we spend on studying? I don’t know. But I don’t think so.

I think it’s relevant, and interesting to look into the usage of social media in a broader sense, beyond grades. (My opinion is that grades aren’t very useful anyway). What impact have one’s activities on social media on the job seeking process? How important is it that you have built an online personal presence when applying for a job? Do you learn other (relevant for your studies) things by using social media, that you wouldn’t have learned without spending time in front of your screen?

I am interested, too, to hear your thoughts and ideas regarding this subject. Is there a ‘Facebook effect’ on our studies? If so, is it mainly positive or negative?

I think it is very hard to compare and say how the grades would have been if I was not active on social media, but I do not think that my grades would have been better without it. It’s hard for me to see any negative aspects, rather I have done a lot of things because of my activities on social media, organized two TEDx events, made presentations, got the opportunity to write my thesis for a company, built my professional network, to mention some of them. But, yes, it is easier to interact on social media than to start reading an academic text and yes, I do spend a lot of time on those networks. Overall, my personal opinion is that the ‘Facebook effect’ on my studies are more positive than negative. What’syour opinion?

Etiketter:, , , ,

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.